| 1 |
|
UNDER EN RÖD HIBISKUS
|
En lätt bris förde med sig
doften av apelsinblom och jasmin. Lotta satt på altanen med sin bok
och en kopp kaffe och njöt av livet. Hon hade städat hela huset på
förmiddagen och kört ett par omgångar i maskinen, så det var en
välförtjänt paus. Solen värmde behagligt genom blusens tunna tyg. På
huvudet hade hon en stråhatt som skuggade ansiktet.
För bara ett år sedan hade hon
inte i sin vildaste fantasi kunnat tro att de skulle få det så här
bra. Beskedet att företaget där hennes man Harald arbetade skulle
läggas ner, hade kommit som en chock. Han hade fyllt sextio, så ett
nytt arbete kunde han knappast räkna med. Inte i dagens samhälle där
till och med fyrtioåringar anses för gamla att satsa på. Motvilligt
hade han gått med på hennes förslag att ta ut förtidspension.
Sysslolösheten gick honom på nerverna. Han blev nedstämd och så
trött att han till slut inte orkade ta sig för någonting utan mest
bara satt och stirrade ut
genom fönstret.
För att muntra upp honom hade hon föreslagit att de skulle
åka iväg ett par veckor till |
|
|
|
2 |
värmen. Efter att ha botaniserat bland
resebyråernas utbud bestämde de sig för ett litet hotell
alldeles nere vid stranden i Estepona.
De var båda två mycket förtjusta i Spanien och hade besökt landet
flera gånger tidigare.
Den resan blev en vändpunkt.
En dag när de var ute och promenerade hade de stannat och tittat i
fönstret hos en fastighetsmäklare. Där, bland alla fotografier av
lägenheter och villor, fann de sitt drömhus. Ett renoveringsobjekt,
bara en mil ifrån Estepona. Det låg uppe i bergen omgivet av stora
olivlundar. De hade åkt dit redan samma dag. Skönheten var
bedövande. Bägge två blev handlöst förälskade. Här och ingen
annanstans ville de bo.
Sedan gick allt i en rasande fart. På bara några månader hade de
avvecklat allt i Sverige och gett sig av. Uppbrottet hade
inte varit ett dugg svårt. De hade ingen släkt att tala om
och inte heller något närmare umgänge. I vart fall ingen som
de skulle komma att sakna. Harald hade visserligen en son
från ett tidigare äktenskap, men de hade aldrig stått
varandra särskilt nära. Sista gången de haft kontakt var för
sju år sedan, då Lasse ville låna pengar av sin pappa. |
|
 |
|